Dag 02 – Min första kärlek
Ja, min första kärlek. Sedan december förra året blev jag kär i en kille jag har gillat i ett par år nu, men inte så mycket som jag gjorde då och nu (och ja, det är min första kärlek). Jag har märkt ända sen en väldigt lång tid tillbaka, har han gett mig mycket uppmärksamhet, han har nästan alltid blicken på mig, ler och skiner upp så fort jag är i närheten. Det började jag märka främst i somras när min brorsa hade en grillfest hemma hos oss med sina kompisar. (Jo, killen jag gillar är nämligen en av min brorsas kompisar samt tre år äldre än mig men inget man direkt tänker på) Han var ju där och jag var ju utomhus då och hoppade studsmatta med vårat treåriga kusinbarn och spenderade mycket tid med henne ute där dem var. Jag märkte då att han kollade mycket på mig och log alltid, han och hans kompisar pratade lite med mig lite då och då. Sen när de satt och åt där ute så började jag och vårat kusinbarn bli trötta men vi stannade ute ändå. Då sprang jag och hämtade tre bollar och började jonglera för att underhålla henne, då satt ju även killarna och kollade och killen jag gillar applåderade och var väldigt impad av att jag faktiskt kan jonglera väldigt bra. Han tycker även att jag ritar väldigt bra. Sen fortsatte den kvällen med att vi gav varandra en hel del blickar och leenden och småpratade lite.
Så har det fortsatt och med tiden så har vi lärt känna varandra väldigt väl, vi har hur mycket som helst gemensamt, jag kommer inte för tillfället på nåt som vi inte har gemensamt. Vi kan prata om exakt vad som helst, han har berättat hur mycket som helst om saker han varit med om och dumma saker han gjort när han var liten osv. Jag har inte ens så här mycket gemensamt med mina barndomsvänner och inte heller lika bra relation som jag har med han. Så fort jag tar upp ett ämne eller nånting som jag gillar och som även han gillar då skiner han upp och börjar genast med långa diskutioner om ämnet i fråga. Ja, så ser alla våra möten ut typ, jag har ju även märkt att han behandlar mig annorlunda än andra, att han liksom blir mycket snällare, får ett annorlunda kroppspråk, pratar på ett visst sätt, skämtar mycket osv. Visserligen är han en av de snällaste och roligaste killar jag nånsin mött men ändå :P Det trista är ju att vi inte träffas så ofta, han bor trots allt ganska långt bort i en annan stad plus att han bara hälsar på när han ska göra nåt med min brorsa osv. Då blir ju oftast våra små möten inte längre än mellan 5 - 15 minuter oftast.
Mer, berättar jag om en annan dag.
Så har det fortsatt och med tiden så har vi lärt känna varandra väldigt väl, vi har hur mycket som helst gemensamt, jag kommer inte för tillfället på nåt som vi inte har gemensamt. Vi kan prata om exakt vad som helst, han har berättat hur mycket som helst om saker han varit med om och dumma saker han gjort när han var liten osv. Jag har inte ens så här mycket gemensamt med mina barndomsvänner och inte heller lika bra relation som jag har med han. Så fort jag tar upp ett ämne eller nånting som jag gillar och som även han gillar då skiner han upp och börjar genast med långa diskutioner om ämnet i fråga. Ja, så ser alla våra möten ut typ, jag har ju även märkt att han behandlar mig annorlunda än andra, att han liksom blir mycket snällare, får ett annorlunda kroppspråk, pratar på ett visst sätt, skämtar mycket osv. Visserligen är han en av de snällaste och roligaste killar jag nånsin mött men ändå :P Det trista är ju att vi inte träffas så ofta, han bor trots allt ganska långt bort i en annan stad plus att han bara hälsar på när han ska göra nåt med min brorsa osv. Då blir ju oftast våra små möten inte längre än mellan 5 - 15 minuter oftast.
Mer, berättar jag om en annan dag.
Kommentarer
Trackback
